Pennies from Heaven
Tillbaka till vännerna
En älskad och saknad vän.
Pennie, vars avelsnamn var Ingells Pennies from Heaven,
Hon föddes 1992 hos Ingbritt Tengros i Stenkullen,
(Gunvor med Pennie och Daniella, sommaren 2001)
1997 flyttade Pennie till Kennel Lamier´s i Blidsberg
Till mig kom hon november 1999 efter att ha pensionerats tidigare samma år.
Från början visste jag inte Pennies fullständiga namn, det fick jag reda på först
Hon fick några lugna och lyckliga år som ensam hund,
Sommaren 2002 blev Pennie sjuk och i slutet av juli blev det akut operation
Första gången jag riktigt förstod att jag snart skulle förlora henne,
(En av de sista bilderna)
Den 24 mars åkte vi i alla fall, tillsammans med en väninna,
Hon somnade lugnt och stilla medan jag klappade henne och berättade för
Efteråt tog vi med henne hem och begravde henne i trädgården,
† 24 mars 2004
var en snart 12-årig tik av rasen Golden Retriever som tidigare varit avelstik.
varefter hon flyttade till Gunvor Johansson i Dalstorp.
Hon fick sin första valp 1995 och därefter ytterligare 6 valpar 1996.
Dottern, Älmåsens Daniella och född 1996,
bodde fortfarande kvar hos Gunvor sommaren 2001.
Där fick hon ytterligare 7 valpar samma år och därefter 9 valpar 1998.
Först fick jag prova med hennes 5-åriga kennelkompis Kajsa innan också Pennie kom.
Men tyvärr trivdes Kajsa aldrig riktigt hos mig, så hon fick flytta tillbaka efter 3 veckor.
Pennie däremot har tydligen alltid varit en riktig enmanshund och trivdes aldrig riktigt
som en i mängden. Därför gjorde hon sig snabbt hemmastad hemma hos mig.
Den första tiden var nog inte så lätt för henne eftersom jag så nyss
förlorat Clio och fortfarande saknade henne något oerhört.
när allt var klart med överlåtandet och jag fick hennes registreringsbevis.
Då visste jag att jag gjort rätt, för hon kom verkligen till mig som
en skänk från ovan efter allt som hänt med Clio.
innan jag sommaren 2001 förde in en liten vilde i familjen.
Först tyckte Pennie att det var väldigt jobbigt att få en ny valp att ta hand om,
men allt efter tiden gick lärde hon sig att älska den lilla busen,
även om hon inte alltid gillade när Silva drog henne
i svansen i sina försök att få igång till lek.
för tarm- och maginflammation, men hon hämtade sig snart från det också.
Efter det började dock en juvertumör växa och den sista tiden
blev den bara större och hårdare hela tiden.
var en sen kväll under senvintern 2003, då hon kröp in och lade sig i en boll
under en syrenbuske i trädgården. Det var väldigt kallt, men jag hade ändå
ett väldigt sjå att få med henne in igen.
Senare förstod jag ju att hon hade lagt sig för att dö och att hon nu var
färdig med detta livet och ville gå vidare.
Jag var dock inte riktigt beredd på detta, men insåg samtidigt att jag inte
kunde tvinga henne att stanna här bara för att jag inte var beredd att
förlora henne.
till Veterinärstationen i Klippan. Jag hade inget koppel på henne,
så jag var lite orolig att hon inte skulle följa med frivilligt, men hon sprang
villigt in och letade själv upp veterinären i ett av undersökningsrummen.
Hon lade sig lugnt tillrätta med huvudet i mitt knä och sträckte
villigt fram tassen för att få den lugnande sprutan.
henne att jag älskade henne och att jag skulle sakna henne.
fast först efter det att Silva fått se och lukta på henne.
Visst saknar jag henne, men jag gjorde det sörjandet innan hon dog
och känner först och främst att jag gav henne en kärleksgåva
genom att låta henne gå.